Jag jobbar idag med, men går upp mycket tidigare ändå, jag ska nämligen börja skissa på lite arbetsprover som ska in till en skola som bevis på vad jag kan. Jobbar så mycket så jag måste ta vara på de små stunderna jag har på morgonen, tur att jag är en morgonmänniska då. ;)

Och imorgon ska jag förbi skolan på morgonen och plocka hem allt jag har i mitt skåp, för snart tar jag studenten och jag har inga lektioner kvar nu! Helt underbart!

Just nu sitter jag med en ansiktsmask i hela ansiktet, har just ätit frukost så nu ska jag iväg och skissa! Puss

Vet ni vad? Denna dagen har varit mycket bra trots att jag har jobbat och trots att det inte gick hundra på jobbet, men jag var pigg, mätt och positiv. Men framför allt så har jag inte hetsat eller spytt på 4(!) dagar nu, jag kan knappt fatta det men jag är så glad så jag vet inte vad jag ska göra! Helt underbart är det!

Folk i min närhet klagar på att jag jobbar så mycket och länge och att jag borde få bättre betalt, men vet ni vad? Jag är glad att jag har ett jobb över huvudtaget, att jag har sjysta och roliga kollegor och främst att jag helt enkelt inte kan eller har tid till att hetsa och spy. Jag behöver något som tar allt fokus från ätstörningen för att kunna få bort den, jag klarar helt enkelt inte att jobba om jag inte äter och hetsar och spyr jag kan jag inte heller jobba. Perfekt!

Hur gammal är du? Jag fyller 19år om en månad

 Hur gammal var du när du fick din ätstörning? 15år

 Har du fått behandling, terapi, någon typ av medicinering, vilken/vilka? du haft? Jag går hos en sjukgymnast där jag tar vikt, blodtryck, får massage ibland och basal kroppskännedom. Och så träffar jag en psykolog som hjälper mig via KBT metoden.

Anade föräldrar/vänner något? Nja, när jag var som sjukast så frågade mina föräldrar men jag nekade och då trodde dem mig. Min pojkvän har inte litat på mig på det sättet sedan jag berättade, mina vänner har kanske anat men inte frågat, det är en väldigt privat fråga så de har nog inte vågat för de har snackat med varandra om det har jag fått reda på av en kompis. Det är bara hon och min pojkvän som vet om något över huvud taget.

 Anser du att folk runt omkring dig kunde ha gjort något? Nej, faktiskt inte, inte mer än att folk inte borde kalla folk spinkiga, skelett etc. för det blev jag kallad innan jag blev sjuk och det blev som en slags identitet. Och så borde man få hjälp mot depression oavsett om man är under 18 och inte vill blanda in sina föräldrar, det var en av orsakerna.

Vad har du vägt som minst? Vad låg ditt BMI på då? När jag just fyllt 18 så vägde jag 44kg och hade då ett BMI på 14.4

Hur mycket gick du ner i vikt som mest under en vecka? Det vet jag faktiskt inte, några kilon kanske

Hur funkar det att se sig själv i spegel när man är supersmal och ändå tror sig tycka vara tjock? Det är väldigt konstigt, ena stunden så tycker jag att jag är groteskt stor för att i andra studen tycka att jag är för smal=lyckat. Men de stunderna är korta. Man fokuserar mer på fettet än det som inte är fett, och hur smal man än blir så har man ändå fett eller skinn att dra i.

 Hur har sjukdomen påverkat dig som människa? Innan jag blev sjuk var jag sprudlande glad, flummig och allmänt lycklig. Nu är jag mycket mer instängd, umgås knappt med folk utom min pojkvän, jag har dålig närvaro i skolan och jag har blivit apatiskt - varken glad eller ledsen. Det är som om jag går på lyckopiller trots att jag vägrat (lyckopiller gör dig inte lycklig utan snarare likgiltig).

 Insåg du att du var sjuk? Tog det länge för dig att inse det? Nej det insåg jag inte först, det tog kanske ett år, jag skrattade åt min kille, jag skrattade åt alla som antydde något, i mitt huvud var jag mullig så hur skulle jag kunna vara sjuk? Jag skrattade åt skolsystern, men någonstans fastnade det ändå, och sedan blev allt värre, jag åt mindre, spydde mer och tränade mer det var nog då jag insåg det.

Tror du att du kommer bli frisk? Absolut, annars hade jag nog inte orkat fortsatt leva, jag vill bli lycklig och slippa tänka på vikt, mat och ångest dagarna i ända. Varje dag är en kamp mot sjukdommen, den vill ha kvar mig men jag orkar inte med den längre. Jag kan äta måltider utan problem men det är efter att jag ätit dem som min ångest kommer och det är väldigt vanligt att jag då går och spyr, men jag har börjat lägga min ner och vila för att undvika att hetsa efter maten för att sedan spy upp allt.

Många skulle nog klassa mig som bulimiker men den egentliga diagnosen som jag fått är anorexi - med självtömning. Det finns anorexi med eller utan självtömning och med självtömning menas att man spyr upp maten/hetsar och spyr upp, använder laxering etc. Skillnaden mellan anorexi med självtömning och bulimi är att man har ett underviktigt bmi när man har anorexi och man har ett normalt eller ibland över normalt när man har bulimi.

Oj vad jag har jobbat de senaste dagarna, har jag fått bra betalt för det? Nej. Men jag ska fortsätta kämpa ändå för jag tror det är bra att härda ut sig ibland med, då uppskattar jag kanske nästa jobb ännu mer. Jag har fått lite frågor om vad jag jobbar med och det kan jag berätta; jag säljer saker som mitt företag får in, genom att knacka dörr. Därav all promenad i flera timmar, man måste gå till så många som möjligt så då får man snabba på och så håller man på ett långt tag.

Jag fick även en annan anonym kommentar om att hon/han beundrar mig fast på fel sett, om detta hade med att jag har ätit lite de senaste dagarna så ursäktar jag mig jättemycket, jag har bara varit så stressad och har fullt upp från den studen jag vaknade till det att jag kom hem och ramlade rakt ner i sängen. Men idag ska jag bättra mig, eller jag ska försöka i alla fall. Jag är mest överlycklig att jag inte hetsat på 3 dagar! Och de två senaste dagarna har tanken inte ens slagit mig på att jag skulle vara hetssugen etc. Riktigt bra är det!

Jag fick för övrigt reda på att det finns ett kylskåp och micro på jobbet, så nu ska jag börja ta med mig matlådor istället för bara en macka! :)

har jobbat från 9.00 - 22.00 nu, så har knappt hunnit äta, förlåt.

Men jag har inte hetsat på 3 dagar nu! :D

Är helt slut i kroppen, som min matdag visar så har jag inte fått i mig tillräckligt, jag har däremot rört på mig och gått i ca 11timmar så jag är helt slut. Måste lägga mig nu, börjar jobba vid 10.00 imorgon. Men det är ganska kul att jobba trots allt, trevliga människor etc. :)

Jag hetsade förresten inte igår! Även fast jag gick och små åt som en dåre vid eftermiddags mellanmålet, men det gör ingenting sålänge det inte var hets! :D Fast lätt kan jag inte säga att det var.

Ny vecka blir nya tag, jag börjar även jobba denna veckan, ska bli spännande att se hur det går med maten då. Ska ta med mig en grov dubbelmacka med keso och skinka på till jobbet idag i alla fall. Och ett äpple.

Igår var det bal och det var helt underbart, alla var så finklädda även om det inte riktigt kändes som en "riktig" bal eftersom folk inte var riktigt så sofistikerade i personligheterna. ;) Det var bara en sak som jag verkligen störde mig på och det var att det kändes (eller var på riktigt) som att alla tjejer var smalare eller lika smala som mig men ändå hade dubbelt så stora bröst som mig, hur kommer det sig? Vad är hemligheten? Jag har knappt komplex för mina bröst alls längre, de är små men välformade, men när man var där och såg alla som såg så kvinnliga och vackra ut så blev jag ganska avis trots att jag kännde mig riktigt vacker i min klänning ändå.

Denna dagen har gått väldigt bra hittils, jag har fått mycket gjort, men ändå inte stressat, jag har ätit mat och inte spytt.

• Har hunnit med att göra klart skolarbetet (så nu är det inte någonting kvar alls som har med skolan att göra!)
• Har bakat tårtbottnar till studenten
• Har lagat lunch till hela familjen och suttit ned och ätit med dom
• Har sökt ett nytt jobb

Ska in i duschen nu, sen hinner jag nog inte blogga förräns imorgon bitti, då får ni veta vad jag har ätit idag (haha låter helt dumt, men ja.) och hur allt gick på balen, några kort får ni tyvärr inte, även om jag hade velat visa er min klänning, den är underbar!

Igår när jag hade ätit middag med mina föräldrar så satt vi och pratade lite om min syster, hon har varit deprimerad men har börjat bli frisk nu, jag påpekade att de fjäskar lite väl mycket för henne, hon är några år äldre än mig, bor hemma men betalar ingenting även fast hon får ca 13.000 i månaden i sjukförsäkringspengar tror jag det är. Hur som helst så pratade vi och de sa att de kom in i en livskris när de fick reda på att hon var deprimerad etc. Men de sa även att om jag mådde dåligt på något sätt så skulle jag veta att de fanns bakom mig och stöttade mig.

På ett sätt hade det kanske varit lite skönt att berätta för dom, men samtidigt så känner jag mig så dum, jag menar det är deras pengar som jag köper hets för, dessutom så skulle de nog inte velat att jag flyttade hemifrån då + att jag kommer röra på mig väldigt mycket i mitt arbete och det kommer de kanske säga att jag inte får isåfall. Jag är helt enkelt inte redo att berätta än, men snart kanske.

Har ni berättat, och hur reagerade dom?

Idag ska jag på bal, det ska bli riktigt kul faktiskt. Är inte ens så orolig över maten där, jag ska äta det jag tycker om och njuta. Bal är man bara på några få gånger i sitt liv och dessutom har jag betalt en hel del pengar för det. Så jag ska försöka äta efterrätten med gott samvete med! Hur ska det här sluta?

Min dag ser ut som följande:

09.00 - 12.00 plugga (den sista uppgiften) och söka nytt jobb (vill ha ett bättre)
12.00 - 13.00 laga och äta lunch
13.00 - 18.00 duscha, fixa håret, sminket etc. inför balen
20.00 - 00.00 BAL!

Hur kommer det sig att det känns som att man är hög om man hetsar? Jag känner av det nästan jämt, ibland positivt men oftast negativt. Jag hetsar kanske 700gram godis/nötter och sedan (eller mot slutet) så blir jag helt snurrig i huvdet, sitter jag ner så känns det som när man är hög/full och står man upp så viker sig benen och kroppen blir sjukt svag och jag blir trögfattad etc. Detta kan väll ändå inte vara något jag inbillar mig? Jag tror det handlar om sockershock, kan man få det? Min sjukgymnast tror att det handlar om att min kropp inte är van att få tillräckligt mycket näring, men den får ju näring i betydligt större mängd än innan?

Jag har börjat sluta spy innan jag spytt upp allt för att dels få det att inte bli en lösning på mina problem och dels för att jag inte vill skada min kropp så mycket, min knoge är helt röd sedan igår, har läst att man skrapar upp knogarna när man spyr, men jag har inte gjort det förräns nu, jag måste ta det lugnare med andra ord. Mycket lugnare.

Jag vill vara lycklig igen, sluta tänka på mat och sådant. Bara komma bort från allt detta, och även om min sjukgymnast och psykolog inte tror att yttre faktorer kommer kunna ändra på mina vanor så hoppas jag ändå på det, med det menar jag t.ex. att flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi - då har jag helt enkelt inte råd. Vad tror ni?

varför ska det vara så svårt för mig att klara av att äta vettigt, inte för lite och inte för mycket, men framförallt att kunna ha kvar det i magen. åh...

Idag har jag faktiskt inga planer alls, har precis ätit frukost, men tänker skriva upp alla måltider samtidigt i ett inlägg senare ikväll tänkte jag, så att man får en bättre överblick!

Jag ska på bal på söndag, så det ska bli riktigt kul, så idag ska jag nog lägga en ansiktsmask, ta ett bad, brun utan sol, etc. Och måla naglarna! Tjejgöra med andra ord, det ska bli mysigt.

Har en uppgift kvar i skolan med, så det ska jag nog göra nu med det samma så att jag är klar med allt, har ingen mer skola innan studenten i alla fall, bara lite extra jobb att roa mig med (men det har inte med skolan att göra).